Utbrott, apotek och älgar

Hej på er!

Ingen söndagsbloggning i söndags så det får bli idag istället.

Magen är lite bättre. Jag har lärt mig någorlunda att äta mycket mindre, men det är svårt. Glass är allra svårast. Jag älskar glass. Glassoman! Men kan inte påstå att magen är bra för det. Jag har fått tid för ultraljudsröntgen den 24 maj. Får se vad det visar. Jag tror mer och mer att det handlar om att nån sten fastnat i en gallgång.

I övrigt snurrar livet på. Gabriella får sina utbrott och jag tycker att det är väldigt jobbigt. Vi skulle till tandläkaren förra veckan men när hon och jag skulle gå ut till parkeringen fick hon ett stort utbrott så vi var tvungna att avboka. Jag vet inte riktigt vad man ska göra åt detta faktiskt. När hon var mindre så var lösningen att strukturera hennes vardagar och göra det lugnare i vardagen. Nu är det ju inte jag som har den kontrollen längre. Det är inte jag som ska vara kreativ utan personalen. Men med den bristande kunskap som de har och med hennes envishet om att klara sin struktur själv så är det väldigt svårt. En del personal fungerar bra och andra fungerar inte alls. Jag tycker ju inte att det ska hänga på personnivå utan på att de har ett gemensamt arbetssätt och synsätt. Att de tillsammans kunde planera sitt bemötande eller hur de skulle kunna strukturera hennes dagar. Som det är nu är det hon som styr helt och hållet och hon har inte koll på vad som är för mycket på detaljnivå och vad som är sånt som hon kan begära av andra liksom. Det hamnar på såna där små detaljer som är viktiga för henne, att vattenglaset ska vara på nattduksbordet, att personalen ska ta med sig en banan in i sovrummet när de väcker henne på morgonen, att de inte ska knacka för hårt på dörren, att de ska lägga tvätten på tvättstället och inte hänga den åt henne. Alltihopa stannar vid de här smådetaljerna och den större strukturen hinns inte med.

Men hon är själv medveten om att det inte är bra med dessa stora utbrott. Hon skulle vilja tygla dom på nåt bra sätt, men varken hon, jag eller personalen vet hur. Jag har försökt få tag på sköterskan på psykiatrin men han är på semester. Jag har pratat med min läkare och hon skulle ta det med honom när han kommer tillbaks. Nånslags vid behovsmedicin kanske skulle vara bra. Hon äter Atarax just nu men inte vid behov utan regelmässigt på kvällen och kanske nån mer tid. De ligger med i apodospåsen. Kanske man behöver plocka ur den ut apodosen och istället verkligen ge henne vid behov när det ska göras specialla saker.

Men det behövs annat också. Kanske nån social berättelse om att baciller inte smittar från golvet till mössan om den ramlar ner från hyllan. Jag vet inte riktigt vem som ska ansvara för att skriva en sån social berättelse heller. Jag har funderat på nåt möte med hennes fadder men hon jobbar mest natt så det är svårt att få till.

För övrigt åker Peter och jag jeep mycket. Några kvällar har vi varit ute och räknat älgar. Lite sådär fånigt roligt. Härom kvällen såg vi 9 stycken. Det är inte dåligt! En annan kväll var vi ute och gick och då såg vi faktiskt vargbajs. Här i närheten finns förstås även tranor, svanar, vildgäss och rådjur. Harar och en och annan rovfågel. En kväll såg vi en uggla.

Spänning i det lilla livet liksom. Att åka på en skogsväg och se en gammal traktorväg och säga till varandra “Ska vi åka in här, där har vi aldrig åkt”. Och så åker vi i guppig terräng, kanske uppför en brant backe med vacker utsikt över blånande skogar eller fram till en övergiven stuga eller en stilla skogstjärn. Ibland är det roligt att “splasha” i leriga vattenpölar en regnig dag och sen kura i bilen med en räksmörgås och te från termos.

Vi har faktiskt bakat ibland under senaste tiden. Det har vi inte gjort på väldigt många år. Det började med att Peter fick för sig att baka bullar och sen har jag bakat sockerkaka. Igår efter min dumma glassportion sa Peter att vi kanske borde ta ett uppehåll med det där bakandet och inte äta nåt sånt förrän midsommar. Jag tyckte att han var dum. Vi har inte bakat på många år och nu när vi äntligen satt igång med det så ska vi sluta!!?? Jag som faktiskt gått ner i vikt trots våra bullar! Så han ändrade sig och nästa helg ska han göra en ny omgång bullar 😀

Lyckan kan finnas i det lilla livet. I morrn ska jag hjälpa till att sjösätta segelbåten. Och där tar min lyckokänsla över det lilla livet slut………………….. Jag är inte direkt förälskad i hans segelbåt och tycker att såna där saker mest är nervösa. Andreas skulle ha kommit hit och hjälpt till men i sista stund avbokade han det. Så vi har fått tag på en annan kompis. Men vi behöver vara minst tre. Så det är väl bara att blunda och köra.

Idag ska Gabriella och jag ha shopping på apoteket. Hon älskar att gå där och klämma och känna och lukta och läsa på de olika krämerna och tvålarna. Så en sån shoppingrunda tar lite tid… Det kan vara svårt för andra att förstå. Men det är en fin syn att se henne gå där och njuta faktiskt.

Nu kom min lille pisse-nisse-kisse och vill ha mat.

Kram på er!

By the way så blev jag vid årsmötet vald till ordförande i föreningen jag är med i! Jag som skulle dra ner på alltihopa! Jag har kollat med försäkringskassan och de säger ja till det så vi får hoppas att de håller det löftet och inte krånglar till mitt liv på nåt sätt. Jag kommer att delegera de flesta arbetsuppgifter och har en väldigt eminent styrelse omkring mig. Så jag är säker på att det kommer att gå bra. 🙂

4 thoughts on “Utbrott, apotek och älgar

  1. Jag beundrar dig som vågar åka så vilt med jeepen i skogen! Jag som knappt vågar cykla för det går för fort… 😉
    Hoppas sjösättningen gick ok trots allt.
    Att du blev vald till ordförande är nog ingen slump. Håller tummarna för att det ska kännas ok. Du kan säkert göra mycket bra.
    Kram ❤

    • Åh vad skönt att höra. Min käre man tycker ibland att eftersom jag har bipolär sjukdom så borde jag tycka om äventyr. Jag tycker om mina egna äventyr, bara jag kan få välja dom själv.
      Ja jag tror också att det kommer att gå bra att vara ordförande. Jag har redan vant mig 😀 haha.
      Kram!

      • Just precis, om man får välja sina egna äventyr. Jag gillar inte så mycket fysiska strapatser, mer att kasta mig ut och träffa nya människor t.ex.
        Du är säkert jättebra som ordförande! Jag håller i alla fall tummarna för dig.
        Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s