I en trasig mage

Det är så mycket jag skulle vilja skriva om min jobbsituation, men jag törs inte riktigt. Man är dock en marionett under chefers nycker. Om man inte vill hamna i svåra möten så får man se till att vara klurig och uppfinna vägar till framgång själv. Och ingen är en vän i nöden. Den som säger att hen ska finnas där för en… backar när den behövs.

Det närmar sig tankar på att söka hel sjukersättning… Framåt våren kanske jag ska försöka få till en SIP för min egen del med chefer, läkare, kurator, försäkringskassan, Peter och någon av mina närmsta vänner eller systrar eller nån av mina barn. Jag tror att försäkringskassan väger tungt. De vill ha kvar människor i jobb och då måste arbetet anpassas när man har en funktionsnedsättning… Det kanske dom inte har tänkt sig – cheferna, så jag har kanske ett kort i ärmen.

Allvarligt talat trodde jag aldrig att jag skulle hamna i en sån här sits. Det känns som om jag blivit utnyttjad för mitt engagemang i andra frågor.

DSC00005

Ja som sagt så skriver jag inget mer om det nu.

Men jag blir manisk av starka känslor och jag blir deprimerad när jag blir nedtryckt. Och jag befinner mig i en häxblandning av detta.

Och mitt i allt har Gabriella sån otrolig smärta. Jag får panik när jag tänker på det. Vad ska jag göra?

Ett stort möte även i det kommer att bli senare i vår. Två chefer, LSS-handläggare och jag och Peter som ska försöka hitta vägar till ett så bra liv som möjligt för henne. Jag vet inte om vi gör rätt som gör så här. Kanske det hade varit bättre med en SIP i alla fall…..

Jag vet inte när häxblandningen ska lugna ner sig. Den är så beroende av vad som händer omkring mig.

Och jag väntar på att föda ett barn……. en bok.

Sen ska jag ge ut en till…

Omslag till När isen sjöng om natten

 

Tankar medan stormen drar upp stora vågor på min sjö

Ibland tänker jag liksom klart. Som det där att bädda omkring sig. Men…. vem är jag mitt i alltihopa?

Barn med autism
som är vuxen
som bor på ett gruppboende (hennes relationer med personal, mina relationer med personal, min mans ickerelationer med personal, relationer med chefen)
lagar, rättigheter
att påverka chefer, verksamhetschefer
stå på barrikaderna
ligga under täcket
som en studsboll
som en ilsken drake
med tårar
desperat
hjälpbehövande
bara en liten sekund, snälla!
sonen som finns nån annanstans
min hjälte
min man påminner…
Du vet väl att han inte klarar att dricka
Dricker han?
Slåss han?
Finns det en katastrof nånstans långt borta som lurar
Dottern igen
PANS?
Hur ska man orka kolla upp det?
Vårdcentral har aldrig hört ordet
Allmänpsyk har aldrig hört ordet
Jamen kan skicka en remiss för utredning
Vart då?
Det finns en specialist i Uppsala
JAMEN Uppsala???
Jag vill inte åka till Uppsala!
Antibiotika?
Varför kan inte nån bara skriva ut antibiotika så vi får prova?
Nej
Knölen – varbölden
Smärta igen
Uppföljningsröntgen
Måste man be på bara knän?
Hennes neuropati
Ständigt denna smärta
Problem att gå
Psykos – lurar det nånstans igen?
Jag orkar inte fråga.
Städhjälp
och om hon och jag gör saker på en onsdag
…. så är jag städhjälp på lördagen
Rätt eller fel – skitsamma – bara det blir städat
Min bipolära sjukdom och
hur den påverkar mitt arbete
alltså mitt jobb
Att vara någon
att ha en almanacka
Proffessionell specialpedagog
Ja… jag duschar och sminkar mig
och träder in i en roll
som jag älskar
som är jag
Föreningen
Studiecirkeln
som är det som jag egentligen klarar
Att ta på sig …
såna där svåra saker som medlemsregister
och hemsidor
inloggningsuppgifter
att redigera olika saker
utskick
kontakter med vuxenskolan
lokaler
lokalfrågan på jobbet
som jag bara vill skita i
och som jag vill att alla andra också skiter i
Min bok
som att vänta på att föda ett barn
Alla mina andra böcker
Manier
Panikångest
Ångest
Depressioner
och så lyckoruset – att sväva
och i en liten liten mening kommer det liv som en del har som det enda livet liksom:
städa,diska,tvätta,stryka,lagamat,pysslaomblommor,handla,shoppakläder,görafintmedsakersommanköpt
träffa vänner
Jamen det är en stor fin bit i mitt liv också
Att träffa vänner
Att ha vänner
nära som jag kan dela saker med
Min väninna på andra sidan skogen
Min onsdagsväninna och tisdagsväninna
som finns där ❤
Vänner att skratta med
att älta skit med,,, så där så man mår bra av att bara få spy ur sig
mamma………………………
sjukdom…………………..
operation
Min man
som betyder så mycket
som är lite annorlunda
precis som jag
Min ADHD-utredning…
Den betyder faktiskt inget längre
Behövs inte
Hur kunde jag lägga så mycket i livet på det???
Mediciner
Huset – mitt älskade hus
och platsen som det ligger på ❤
Att gå på golvet och tänka –
Vem gick på detta golv 1928?
Det stormar på sjön idag
Stora vågor
träden som knakar

Tänk första året då jag satt på verandan och såg ut över sjön och tänkte…. Jag är värd det här.

Ja. Så fast jag ramlar ihop av allt det andra så kan jag gå ut på verandan och se ut över en stormande sjö och tänka…………….. Jag är värd det här. Jag är värd denna plats som jag bor på.
Bilden kan innehålla: hav, himmel, vatten, utomhus och natur
Vågor på en annan sjö… men ändå…. vågor

 

Att bädda omkring sig

 

Ja jag vet……………….

Men här är jag i alla fall 🙂

Det händer rätt mycket för mig men inte så mycket att skriva om. Förrförra helgen var Gabriella hos oss. Det var jobbigt. Hon har mycket utbrott. Även på personalen.

Jag skrev ett brev till chefer och har bifogat brev från IVO och en jurist m.fl. Men jag har ännu inte skickat det. Jag vet inte vad jag väntar på. Men saken är den att jag inte vet vad jag vill riktigt. Mer än att visa att dom gör fel.

Men vad är rätt då? Vad är det jag vill? Vad skulle Gabriella vilja egentligen? Om vi har ett större möte så måste det ju finnas saker vi vill ska hända sen. Alltså nåt slags mål. Om den stora frågan är Hur ska Gabriella få aktiviteter? Så måste vi ju veta vilka aktiviteter hon verkligen vill ha som hon nu inte får…….

IMG_2538

Jobbet funkar någorlunda. Förrförra fredagen kände jag mig jättedålig. Jag var på väg till jobb, men allt tog tvärstopp och jag mailade chefen om att det inte gick. Sen kom ju helsikeshelgen men veckan därpå gick bra. I förrgår hade jag medarbetarsamtal med min chef.

Medarbetarsamtalet var jättebra. Inte nåt negativt kring nånting alls. Lite andra saker som är jobbiga på jobbet.

IMG_1234

Sen träffade jag mina gamla arbetskollegor på kvällen. Vi åt gott och pratade mycket. Så härligt att träffa gamla vänner igen. Där man känner att man har en given plats. Där man är någon. Inte anonym utan faktiskt jag och jag är en av dom och omtyckt. Det betyder så mycket.

Jag skulle sova över först, men beslutade mig för att åka hem. Klockan var ca ett på natten när jag tog mina nattpiller och la mig…. och kunde förstås inte sova. Speedad som fan! Somnade tillslut efter fler nattpiller. Och vaknade förstås jättetidigt. Tog flexledigt för att kunna få sova ut. Och ändå gick det inte så bra. Hypomanin som kändes så bra, som jag inte förstått förstås, klättrade upp i hjärnkontoret och jag var så uppvarvad så när jag klev ur duschen tryckte jag huvudet mot väggen och kände att allt var liksom så jävla dumt!

Hjärnceller som hoppar omkring, som knakar och ropar, som spränger små synapser så de blir ännu mindre och gör att de inte hänger ihop alls. Det är så svårt att förklara. När det som varit skönt blir en enda röra i hjärnan… och faktiskt inte är skönt längre.

IMG_1184

Jag åkte till min läkare på psykiatrin på eftermiddagen. Vi pratade förstås om det. Ett bra samtal, och jag sa samma sak som jag sagt till mina närmaste. Jag tänker inte höja några mediciner utan om jag blir manisk igen så får nån komma och slå en planka i huvudet på mig. En mening som faktiskt är skön. Jag har liksom bestämt mig för det och det beslutet är skönt.

Jag har ju en plan som har funnits ett tag… Jag måste få göra roliga saker, jag måste få träffa vänner, åka långt, gå på utbildningar och konferenser, vara borta sena kvällar. Jag måste få vara Marielle Johnsson. Sorgen har blivit ett beslut. Jag ska inte besegra min bipolaritet för det går inte. Men jag ska göra sånt som Marielle Johnsson vill och härda ut att dagen efter blir skitjobbig. Jag ska bädda runtomkring, se till att vara ledig och få mina sprättiga hjärnceller att landa igen.

Nästa grej att göra är ett årsmöte och tyvärr kan jag inte vara ledig dagen efter, men jag ska försöka se till att helgen blir lugn. Jag måste bädda omkring mina aktiviteter, så jag landar mjukt och kan få ligga där tills mina armar och ben ligger stilla av sig själva.

IMG_1154

Idag ska jag och Gabriella åka och hälsa på på hennes jobb. Hon har inte varit där sen förra våren. Så det är nervöst för henne. Hon är rädd att det ska finnas gamla vänner som är arga eftersom hon inte orkat höra av sig. Jag förstår henne. Men jag tror att det kommer att gå bra.

I lördags var vi ute med jeepen. En härlig tur ute på småvägar i skogen, vi kom upp på en höjd med fantastisk utsikt över stora skogar. Jag mår så bra då. Jag vet inte om jag mår för bra, men vi åker på lördagar så jag kan bädda omkring mig på söndagen.

Ha det så fint vänner!

 

 

Upp och ner, panik och ångest

Jag vet inte riktigt vart jag ska skriva detta. Men allt går verkligen upp och ner hela tiden. Jag kan vara helt vanlig, göra helt vanliga saker… Men så kommer det liksom plötsligt hjärtklappning, panik, ångest och jag känner mig så nere och ledsen.

Mycket har med G att göra också. Själva grejen att hon behöver hjälp med så mycket och hennes irriterade humör. Känslan från när hon var liten eller ungdom och bodde hemma. Känslan av att ständigt vara på vakt.

Nu är hon i duschen och eftersom hon har haft sin böld så kan hon fortfarande inte klara allt själv så nu är det schamponeringsdags. Jag måste vara i närheten så jag hör när hon ropar. Det är tungt att hon inte kan lika mycket som förut utan behöver mer stöd nu.

Kram på er!

Att gå omkring i gegga

Vill egentligen mest säga hej! Livet är lite jobbigt och jag är ledsen en del. Det är allt som varit som liksom kommer ikapp. Gabriellas varböld och alla sjukhusbesök, mitt engagerande i  jobbet, föreningen som jag är med i och så alla förändringar för G när det gäller hennes situation. Mitt jobb är jobbigt. Hade ju en mani i december som jag lyckades stävja. Har ju även varit tankar på ADHD-utredningen som “sprack”. Det kanske inte är så konstigt att jag gråter nu.

I fredags när jag skulle åka till jobbet var det som jag inte klarade det utan ringde och avbokade. Känns hemskt. Jag borde ha klarat det.

Idag har vi alla fall haft trevligt. Peters mamma och sambo var här och bjöd på mat. Vi har även ätit semlor. Det är lite tradition när Peter fyller år och det gör han i morrn. Farmor gör alltid egna semlor och de är lite matigare än de man köper i affären. Jag kan ju inte äta så mycket längre, men åt nog för mycket trots att jag verkligen försökte att låta bli. Nu har jag ont i mellangärdet eller vad det heter. Som nånslags kramp. Hoppas det ger sig snart.

I kväll börjar melodifestivalen. Gabriella är här och tycker ofta att det är så jobbigt för att det är så mycket högljudda människor som leder det hela, så Peter och jag kan nog inte titta heller… Jag tycker också att de är högljudda och det är skrikigt och stundtals riktigt löjligt så jag klarar mig väl utan… fast det hade varit kul att höra låtarna. Det kommer ju nytt nästa helg och då är hon ju inte här så jag får väl kolla då.

Nu ska jag diska och ta hand om tvätt så blir jag kanske piggare. Ha det så bra och kram!

DSC01879

DSC01927