Tankar utan känslor. Handling som bara händer utan tankar.

Idag liksom förra söndagen har vi varit ute med jeepen och kört offroad. Ja även on the road förstås, men roligast är att göra det lite extra spännande. Några sandtag och små kostigar så där så det kittlar lite i maggropen. Peters “dagens ord” har varit NEJ STOPP! Jag ger mig gärna ut på lite våghalsiga upptåg även om det först verkar omöjligt.

Det här är bra medicin när jag är nere eller om mina tankar liksom inte innehåller känslomässiga toner på nåt sätt. Det är svårt att förklara. Saker händer i mitt liv ibland som törnar till mig och så slutar jag känna nånting och bara gör saker som hör vardagen till. Man kan lätt tro att jag mår bra då. Ändå är det just då. Just nu som det kan bli farligt. Det där vemodet och dagarna som sliter är lite farligt på nåt sätt. Det är svårt att ta sig upp ur sängen och leva vidare och ändå är jag som en slags robot.

Men att ge sig ut på spännande uppdrag på höga höjder eller sanddynor eller lervälling som kladdar ihop sig på däcken är en eufori ändå mitt i allt.

Ibland tänker jag att jag tror att Peter har nån slags känsla för att jag kan vara på väg bort. Att det kan vara just precis i detta känsloläge som min själ liksom inte orkar med livet.

Jag vandrar vidare. Går upp i morrn bitti och åker och hälsar på en kille som ockuperat ett vardagsrum och vägrar gå ut. Kan jag göra nåt för familjen så är det bra. Om jag inte kan så har jag i alla fall försökt. Jag älskar mitt jobb och ofta mår jag bra efter att jag gjort arbetsuppgifter där jag möter människor. Men så dalar jag i alla fall, ramlar ner i nåt hål. Tycker att jag inte är värd nåt alls. En skit som stannar bilen nånstans och fäller en flod av tårar. Kollar så inte mascaran gjort svarta fåror i ansiktet.

I morrn har hon som går och går på denna svåra jord tänkt åka och simma dessutom. Allt det där som försiggick inuti själen pga den idiotiska ADHD-utredningen börjar få distans. Och ändå inte. Det är ju det som är grejen. Att jag nästan är död inuti.

Det här blev ett konstigt inlägg. Som vanligt när jag skriver. Ett inlägg som säkert inte går att förstå. Allt jag gör är ändå skit. Så varför ska ett inlägg vara klokt rättigenom liksom…

Kram på er!

IMG_0866

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s