Säger nej

Jag är troligen en idiot, men har mailat min läkare om att jag vill bryta utredningen jag håller på med kring ADHD. Alltihopa började för flera år sen med att läkare och kurator tyckte att jag skulle göra en ADHD-utredning. Jag sa nej för jag tyckte att jag inte orkade eftersom jag fortfarande hade så krisartat kring min bipolära diagnos, med mycket skov och stora problem kring min dotter. Men psykiatrin fortsatte tjata. Så småningom sa jag okej. Men så fick jag vänta ungefär ett år innan det drog igång. Jag frågade kuratorn om exakt hur det skulle gå till. Hon sa att först skulle jag fylla i några formulär och sen var det samtal med henne kring det och så var det anhörigformulär och sen anhörigsamtal. Därefter var det läkarbesök och sen skulle dom sammanträda och så delge mig resultatet. Jag sa okej och så väntan igen…. ca ett halvår. Och så fylla i blanketterna… sen väntan flera månader på tid hos kuratorn där hon gick igenom frågorna och vi pratade om vad det visade (fast hon redan känt mig i flera år). Sen gick tiden igen och blanketter fylldes i av min make…. tid gick igen och han kom på samtal. Då sa kuratorn att jag skulle få komma på psykologsamtal och det skulle dröja ca tre månader, då sa jag att det ju inte var med i hennes beskrivning från början. Då slapp jag det. Tiden gick igen (flera månader). Eftersom jag mådde dåligt fick jag komma på vanliga samtal. Och nu har det gått mer än ett halvår sen hon sa att jag skulle prioriteras för läkarbedömningen. Fatta mer än ett halvår!!! Och idag säger hon att innan läkarbesöket så skulle jag komma till psykolog. Jag sa att vi ju redan hade bestämt att jag skulle få komma till läkaren och att det ju skulle bli prioriterat. Hon sa att hon skulle ta upp det med läkarna.
När jag gick därifrån sa jag knappt hej då. Vi hade ett samtal som kändes helt meningslöst och det gav verkligen ingenting. Jag känner mig ledsen och kränkt. Det har gått så lång tid och så kommer man fram till att jag ska göra saker som det redan bestämts att jag inte skulle behöva göra och ett läkarbesök som skulle prioriteras i maj är inte gjort än och kommer troligen inte bli gjort närmsta halvåret heller.
I morrn skulle jag på vanligt läkarbesök för att få nya recept på mina mediciner. Ett läkarbesök som jag bad om för flera månader sen.
Jag tycker så himla mycket om min läkare. Hon har alltid ställt upp på mig och gjort så mycket bra saker.
Nu skrev jag ett mail om att jag inte orkar med utredningen längre så jag bryter den. Jag orkar inte gå på läkarbesöket i morrn och skrev att jag måste lämna återbud pga mina arbetstider.
Jag vet att jag bär mig barnsligt åt. Men livet är skit ibland, ADHD eller ej spelar ingen roll då för det är min bipolära som är allvarlig. Att min ADHD ställer till det i vardagen och jag skulle vilja prova medicinering känns milsvida bort och nu skiter jag i alltihopa.
Min älskade dotter har musinvasion och börjar få vanföreställningar om möss som kryper in i munnen på henne. Hon kommer troligen att börja utredning om PANS.
I somras levde vi i ett helvete när hon var så sjuk så vi nästan befarade att hon skulle gå bort för oss.
Jobbet tär på mig och jag känner mig illa till mods över alla möten och skit som jag inte vill gå på. Men min chef delegerar ut en massa saker till mig och så ska jag hinna mitt patientarbete också.
Min man och jag började möblera om här i huset och skulle “bo” på varsin våning. Men möblerandet stannade av och det står möbler hej vilt i vårt hus (snacka om ADHD när vi plötsligt åkte till Charlottenberg istället!)
Nu känner jag bara att psykiatrin valsar runt mig bland en massa jävla formulär och räkna poäng. Det som skulla ha prioriterats i maj kommer troligen att dröja till nästa maj.
Varför undrade jag. Jo dom hade ju fått två nya psykologer vilket min kurator tyckte var så enormt positivt. I min sura hjärna tänker jag att Jaja, det är väl för att dom ska få praktisera lite med mig då.
Men nu vill jag inte vara med längre. Så nu skiter jag i resten. Det här är ju nästan värre än när jag väntade besked från försäkringskassan om min halva sjuksersättning,
Alla jävla utredningar kring mina barn och mig står mig upp i halsen, så nu f¨r ni tycka att jag är dum, men nu orkar jag inte med detta mer.
Jävla skitställe!