Hej och hå

Hej på er!

Man kan undra vart jag tog vägen…. haha!

Jobbet har tagit mycket av min tid och energi. Vi har bytt lokaler och jag har varit ansvarig. Hamnade lite i meningsskiljaktigheter med en kollega. Eftersom jag är den jag är skrev jag slutligen ett mail där jag förklarade min syn på saken men även avslutade med ett förlåt om han tyckte att jag varit dum. Innerst inne tycker jag fortfarande att det var han som bar sig dumt åt och det gnager i mig, men varför lägga fokus vid rätt och fel när man kan lägga ner stridsyxan och fortsätta jobba jämsides istället….

Pga denna flytt så har jag sovit ungefär 5-6 timmar per natt och det är väääääldigt dumt när man är bipolär, det är jag fullt medveten om, så nu ska jag försöka jobba enligt mitt vanliga schema från i morrn.

Tyvärr tar ju inte undersökningar osv slut när det gäller Gabriella, så att ha en dag i veckan till återhämtning för min egen del är ju bara att glömma….

Veckan som kommer nu ska vi till storstaden och ta prover, göra EKG och träffa narkosläkare. Veckan därpå ska cystoskopi göras under narkos. Sen är det väl dags för en ny MR snart också. Även den under narkos. Man tycker ju att dom kunde samarbeta och försöka göra saker samtidigt, men se det går inte… Kirurgen gör sitt och gyn gör sitt och neurologen gör sitt. Att vara i samma undersökningsrum samtidigt går ju inte…….. Fast på ett sätt bra när det gäller G eftersom det kanske skulle bli rörigt med så mycket olika folk samtidigt.

Igår hade vi 30-årskalas för Gabriella här hemma hos oss. Vädret var strålande och jag tyckte att det gick jättebra. Jag hann stryka dukar, städa såpass mycket så jag tyckte att det dög och fick duka som jag ville. Peter tyckte väl att det var fånigt med mitt dukande och tyckte att vi skulle lägga fram allt på bänken bara och var och en fick förse sig själv. Jag tycker ju om att göra det fint så jag fick som jag ville ändå. Ställde upp tallrikar i en trave men dukade fint med glasen och besticken. Allt ska höra ihop. Gaffel och kniv av samma sort ligga ihop och glasen vara av samma sort vid varje bord. Inget hullerombuller.

När jag har haft kalas och fått det så fint så skulle jag vilja fortsätta att kalasa i flera dagar! Kanske det låter knäppt, man borde ju vara trött och glad att det är över, men så funkar inte jag. Jag är snarare så glad över att ha haft det fint så jag vill fortsätta att ha det fint. Hatar när jag har mina depptider och allt är ett stort kaos här hemma. Skulle så gärna vilja ha det som nu hela tiden.

När Peter och jag flyttade ihop för en massa år sen så gick jag i princip efter honom hela tiden; ställde rätt hans skor i hallen, hängde upp jackan på kroken, hängde rätt handdukarna osv. Att gräla har aldrig varit nån idé, det biter inte alls. Har satt upp lappar ibland, men det läser han aldrig. Och så två jätteröriga barn mitt i allt. Och tiden då jag jobbade som dagmamma!!!

Med tiden gav jag upp! Sen tog röran över och felet har ramlat över till mig. Det är jag som inte orkar ta hand om vårt hem. Senaste året har jag tänkt att allt vore lättare om jag bodde själv. Men det skulle jag ju inte ha råd med. Dessutom klarar jag ju inte av att ha hand om min egen ekonomi ens en gång till vardags.

Kärlek? Ja den finns ju där förstås. Ibland mer och ibland mindre. Som för de flesta kanske.

Nu ska jag ta hand om tvätt som jag helt enkelt struntat i under en lång tid…. Dessvärre ligger det kläder i tvättmaskin som säkert legat där i en vecka……..

En sak i taget går inte utan allt är på samma gång

  • Flytten på jobbet
  • Kalaset
  • Studiecirkeln
  • Gabriellas sjukvårdskontakter
  • Bilkrångel och införskaffande av jeepen

Ja hej och hå. Idag är det vackert väder och jag har ätit frukost på altan ❤

 

jeepen

 

Idag har jag köpt det jag drömt om så länge… en jeep igen. Jag hade en för många år sen. Köpte den 2005 eller tidigare. Sen gick det ena sönder efter det andra så jag sålde den jättebilligt till våran verkstadmeck.

Men efter det så har jag längtat. Så mycket. Och nu när min volvo pajjade så tänkte jag att wtf! Nu är det dags.

Peter hittade en på blocket och … idag har vi hämtat den. ❤ Vi har varit ute i skogen nu och det känns verkligen helt okej ❤

Livet. Det där som går vidare, ni vet.

Ja när skrev jag nåt vettigt här sist? Inte nu heller. Vill mest bara säga att jag lever. Packar på jobbet, planerar, pratar, kör över, är elak….

Gabriellas bästa personal ska sluta. KATASTROF! Hon har självmordstankar, kastar grejer, gråter…

Andreas som kom hem med en massa saker och liksom flyttade in här hos oss, har nu tagit sitt pick och pack och åkte och jobbade på ett helt nytt ställe. Nästa vecka börjar han plugga. Känns konstigt att han nu åkt härifrån igen och Peter och jag är själva.

Nästnästa helg ska vi ha kalas eftersom Gabriella fyller 30.

Förra helgen var vi hos min syster som fyllde 60.

Tiden går och åren… dessa år som löper på. När blir jag manisk (eller är jag det nu?) eller deprimerad eller blandtillstånd…

Och Gabriella – har hon ändå en tumör på nyckelbenet, och varför har hon så ont i underlivet? Tänk om hon har tumörer även där!

Nu ska det i alla fall bli ordentligt undersökt snart. Under narkos.

Allting blir nog bra tillslut. Frågan är bara hur.

Idag har Peter och jag träffats vid en rastplats intill stora sjön. Vågorna slog mot klipporna och solen glittrade i vattnet. Så härligt. Vi åt varsin räksmörgås och sen rullade vi hem.

Min bil är sönder igen. Så jag åker hyrbil. En clio, alldeles ny, fräsch. Häftigt att åka fort med den och spela hög musik.

Men vi har tittat på jeepar på blocket. Kanske en dag ändå att jag köper en. Jag har längtat så länge. Saknat den jag hade en gång för många år sen. Spänningen att åka offroad i skogen. Den spänningen var häftig!

Nu ska jag ta hand om tvätt… denna eviga tvätt som blir stora berg på sommaren när barna lämnar mig med högarna. Ja Gabriella har ju inte varit hemma på väldigt länge så henne ska man kanske inte klaga på. Nu är det mest sonen… som jag undrar över… tvättade han inte innan han flyttade hem till oss?

Livet går vidare. Och nu fick du lite uppdatering.

Peter var till sjöss också med segelbåten för några veckor sen.

DSC_0433.JPG

Augustiångest 2019

Jag försöker skriva en dikt
för det är enklare ord
En omskriven förklaring
till ångestens mord
De mörka molnen kommer igen
jag försöker stå kvar
i blåsten och duggregn
i skavsårens var

När solen har dansat
och månen förgyllt
en tillvaro som blev alltför hård
jag på utanförhändelser har skyllt
Men mina inre demoner
knackade på
Dom sa ”Glömde du bort oss?
Och hur du kan må?”

Och stormen bedarrade
men röran blev kvar
Den sved i mitt sinne
men gav inga svar
Jag sopade undan
allt det jag gjort
och som vanligt jag känner
att jag är visst en lort

Idiotin i min hjärna
som vill mig så illa
Jag gör bort mig igen
och på tröskeln jag trilla
Och slog mig så hårt
på golvets cement
Jag försöker att låtsas
att jag är dement

Jag rusar omkring
men gör inte nåt
jag är inte stilla
och har ändå ej förmått
att städa i vrårna
bort husets damm
I hjärnans substanser
och själens makadam

Mina dikter blir långa
för idiotin aldrig slutar
Jag försöker att stoppa
men vet vart det lutar
Nedgång blir uppgång
och sedan ett fall
Illa jag ramlar
över köksbordets pall

Jag gömmer mig i skrubben
längst inne är det tyst
Morgonen kommer
och ljusets garn är nyst
Men pannan den slår jag
i väggarna av spån
spikarna dom tar jag
och hamrar genom tån

Allt som gör mig illa
är skönt en liten stund
Kvällen kommer sedan
och vattnet har en grund
Jag går med nakna fötter
genom nattsvalt gräs
Jag får min starka ångest
när jag gör en ny fadäs

Skrubben har vindlande gångar
men jag vet att dom inte finns
Huvudet har konstiga sånger
och gör att jag aldrig minns
Någon säger att jag alltid förvånas
att det går över efter ett tag
jag känner de mörka molnen
dra förbi men det blir aldrig dag

Jag sitter tills dagarna gått
hundra och hundra en
Tusentals frågor i själen
går alltid tillbaka till en
Den handlar om alla dom spåren
jag följer varendaste gång
Dom handlar om alla dom åren
som gått och sjungit en sång

Jag vet att jag vaknar en dag
och sopar min ångest iväg
Men idag är en sån dag jag gömmer
och glömmer att gå någon väg
Jag stannar i skuggan och dånet
av hjärnans rullande gång
Jag har inget hopp i mitt sinne
Idag är en nattsvart sång