Våren är vacker, men hatad

Våren är här. Den är vacker men svår. Medan andra älskar den, så hatar jag den istället. Jag får panik. Jag skulle kunna hoppa över den. Man kan inte göra allt. Men jag kan inte välja. Människor tycker om olika saker och struntar i det dom inte tycker om, eller tvingar sig till att göra även sånt man inte tycker om. Men jag kan inte göra allt. Och jag kan inte välja. Jag klarar det inte. Man borde förstås inte jämföra sig med andra, men det gör jag kanske inte heller. Jag vet egentligen inte vad jag ska sätta för ord på det, men jag bara hatar den här tiden.

När vi flyttade ut till huset så var det mars. Så kom våren och en granne till oss gick runt med mig i trädgården och berättade om blommor och växter. Han som hade huset före oss var väldigt trädgårdsintresserad. Jag trodde att jag också var det. Jag köpte trädgårdsböcker och planerade. Sådde frön och rensade rabatter. Öste bort grus för att flytta på en rabatt. Skurade växthuset.

Jag hade en drivkraft. Ett intresse. Nu är det borta. Jag är inget intresserad alls. Min mans tankar om att vi ska byta fasad gror i mig som en svart ångest.

IMG_1374

Du kanske tänker: “Men herregud flytta in till stan istället då!” Men det är inte så ju. Jag älskar den här platsen. Det är det vackraste som finns på jorden. Och ibland får jag nypa mig i skinnet för att förstå att det är sant. Att det här faktiskt är vårt. Att detta är mitt. Här bor jag liksom. Helt underbart.

Men våren… Den starka solen. Alla blommor som kommer upp utmed husväggen. Det är så fint. Men jag hatar det.

Det har nog med min eventuella ADHD att göra också, att jag inte kan organisera min tillvaro. Att jag börjar med nånting och plötsligt börjar jag med nåt annat och sen helt plötsligt börjar jag med nåt tredje… Och sen står jag där… och vet inte vart jag ska fortsätta. Jag har verkligen ingen aning!

IMG_1378

Min man vill att vi gör saker tillsammans. Och jag vill bara göra sånt som för mig är viktigt. Jag tycker också om att göra saker tillsammans, men jag vill inte kompromissa. Att gå en halv kilometer (högst), ta lite foton och sen gå hem och dammsuga ett rum och så sätta mig och scrapbooka och sen skriva lite på min bok eller nån av dom i alla fall för jag kan ju inte skriva på EN bok utan har hur många projekt som helst på gång, byta en gardin nånstans och så skriva här på min blogg och läsa nån annans och och och och.

Det låter som om jag ju hinner göra massor av saker… som om jag springer runt hela tiden med andan i halsen… Ja fast värst är min ångest. Så allra mest skulle jag vilja gömma mig under täcket och bara vänta på att sommaren ska komma.

Att åka på en härlig utflykt och njuta av det vackra vädret, se på vitsippor och låta solens strålar värma mina kinder, höra fåglar och bäckar som porlar. Ja det är väl härligt. Men jag har hela tiden den gnolande känslan av att vilja hem. Även om det är så härligt och skönt just då så missar jag ju saker att göra här hemma. Och om min man vill att vi samarbetar med nåt i trädgården eller tycker att jag sitter för mycket framför datorn, så blir jag ännu mera stressad.

IMG_1369

Jag tänker på gamla par, t.ex. min svärmor och hennes sambo, som GÖR saker tillsammans jämt. Som pratar om hur det ska göras, som planerar och grejar. Bygger och sågar och målar och dränerar huset och ja allt sånt där. Och människor som säger att man får sån energi av våren. ??? Jag får absolut ingen energi av våren! Jag känner bara stress och hat.

Jag fotar den trots allt. För visst är den vacker. Solen och löven på träden som börjar komma och vitsipporna. Jag hatar inte det vackra. Men eftersom det stressar mig så föder stressen ett hat som inte har nåt med utseendet på våren att göra.

Nu har jag snurrat in mig i ett väldigt konstigt inlägg om det…

IMG_1370

Igår var vi till storstaden och köpte en ny skrivare. Och lite kläder och åt god mat. Vi hade jättetrevligt. Så jag ligger inte under täcket. Jag sitter här i morgonrock. Och tänker på allt jag hatar.

Ett drömscenario vore att vila hela dagen, sitta ute på trappan med en kaffekopp på förmiddagen, kunna skriva vid datorn, jobba mina 50% och sen åka hem och fota lite. Och lägga mig i sängen. När kvällen kommer och hela världen sover så skulle jag kunna lyssna på bra musik och städa i mitt kök.

Jag mår dåligt på dagen när solen skiner och världen är vacker för att det är vår. Och natten ger mig en frihet och trygghet som jag känner att just den tiden är för bara mig. Den är min. Jag kan gå ut och ställa mig på verandan och tänka NU ÄR NU! Jag kan tänka att min dotter inte lever i en psykos som 2016. Det finns massor med saker som inte är bra med Gabriella, och hon mår dåligt av syner ibland men hon är inte “borta”.

Hon sitter i soffan och tittar på serier och skrattar.

Konstigt inlägg det här…

Fick just veta att min man ska åka till Staden efter lunch och hälsa på Gabriella och hjälpa henne att klippa tånaglarna. Nu gick solen i moln. Stressen avtar. Jag kan göra vad jag vill.

IMG_1396

2 thoughts on “Våren är vacker, men hatad

  1. Trädgård och odling ska vara ett nöje och inte sjutton ska du ha dåligt samvete för om du inte känner att det är det. Vill du inte eller har inte ork så strunta i det. Vackra blommor går det att njuta av i naturen utan att behöva ha bördan att ta hand om dem

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s