Helgen är här.

Helgen är här. Valborg har vi inte brytt oss om sen barna var små. Det finns ingen anledning längre att åka och titta på en brasa. Förr gjorde vi det för att träffa folk. Människor i trakten, hälsa på nya och gamla grannar. Barnen träffade sina skolkamrater, sprang omkring och busade i kylan. För några veckor sedan var det sommarvärme. Det har varit varmt och fint idag också förresten, men minnen av valborg kommer alltid att vara kyla.

IMG_1018

Gabriella är här. Jag är dyngförkyld. Och problem med andningen. Värre än vanligt. Det känns nästan som om jag skulle kvävas. Hostan gör otroligt ont. Det är så otäckt. Blä! Om jag slapp andningsproblemen skulle jag tänka att det går över, men nu vet jag inte om jag måste ta kontakt med vårdcentralen i alla fall. Vi får se hur natten blir nu. Om jag orkar i morrn bitti så vill jag åka till jobbet. Det är nästan inga på plats så ingen behöver bli smittad. Egentligen ska jag till en personalgrupp och lämna ett utredningsformulär, men jag kan ringa till dom och säga att jag skickar det per post istället. Om jag nu kan prata förstås. För mestadels viskar jag eller låter bli att prata överhuvudtaget.

Gabriella och jag har skrivit på hennes bok. Och tillråga på allt har jag upptäckt att jag inte hittar allt. Jag har sparat och dubletterat på så många olika ställen; dator, mappar, usb… men kapitel två äro borta. Nånstans måste det finnas eftersom jag minns att vi skrivit ut det.

IMG_0343

Jag vet inte om jag är hypoman. Jag vill alldeles för mycket för att vara nyttigt. Ändå… varför måste allt handla om att jag inte borde göra saker för att jag är hypoman? Varför kan man inte tänka att jamendetärjujag låtmigkunnagöradetjagkan! Varför?

Det kliar i mig. Jag vill föreläsa, skriva böcker. Och jag vill göra sånt jag kan i mitt jobb. Varför säger cheferna till mig att jag ska låta bli en del saker?

I torsdags satt jag med min närmsta chef. Jag ältade. Om och om igen. Han försökte nå fram. Du måste lita på mig, sa han. Gång på gång sa han det. Jag förstår att han kanske vill väl. Men det struntar jag i. Han kan lita på mig istället. På att jag vet, att jag känner mig själv så mycket efter alla år så jag vet när jag går över gränsen. På att jag klarar saker. Varför begränsas jag? Jag behöver ju höra att det jag gör är bra. Att jag är duktig och kompetent. Istället känns det som att jag blir trampad på. Avvisad.

IMG_0345

Kram i våren!

 

4 thoughts on “Helgen är här.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s