Tillbaka på ruta 1

Jag är sämre igen. Faktiskt rätt så dålig. Att gå från nedervåningen till övervåningen är ett företag. Jag är helt slut sen.

Och idag ska jag åka till Stockholm tillsammans med en annan styrelseledamot. Hon har lovat att vi inte ska stressa och att vi ska åka tunnelbana dit vi ska. Jag hoppas att detta ska funka. Peter tycker inte att jag ska åka i det skick jag är. Och min mamma frågade lite försynt om inte den andra tjejen kan åka själv. Jo det kan hon väl kanske. Fast jag tycker att det vore tråkigt att “svika” både henne och mig.

Jag tror att det kommer att gå bra.

Men det är ju inte bara Stockholmsresan… Jag står på övervåningen och ser ut genom balkongfönstret. Jag ser ner på våra badplats. Sorg. Om det blir svårt att bada i sommar igen så känner jag sorg. Jag vill så gärna kunna bada. Och så kommer det där kvävande minnet. Känslan av att drunkna. Att inte veta om jag klarar mig till land. Nu, just nu och här, kommer paniken. Minnet och paniken. Jag känner känslan. Att inte kunna andas, att inte kunna simma.

Nu ska jag fortsätta packa. Kram på er!

DSC07939

Advertisements

2 thoughts on “Tillbaka på ruta 1

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s