Påsken

Hej! Long time no see! Jag har nog inte så mycket att säga. Mer än att igår åkte bägge barna. Det är tomt och tyst. Inte för att dom för så mycket väsen men känslan av att de finns där…

Jag saknar dom. Så inåt helvete.

En vecka med Gabriella gick fort. Allt har gått väldigt bra. Ja nästan en vecka med Andreas också. Vi har hunnit mycket och ändå har det inte varit jobbigt.

Tisdag var Gabriella, jag och Peter på shopping i storstaden. Det funkade bra förutom att jag var fruktansvärt dålig i magen och fick sitta på dass jättemycket. Så småningom blev det bättre och även jag kunde kolla lite på kläder osv. Vi hittade en jättebra butik till G där hon nästan var själv och kunde prova det ena efter det andra och välja. Tyvärr rörde jag ihop det lite, så jag inte visste vilka kläder hon skulle ha och vilken hög hon inte skulle ha. Det löste sig som tur var.

Ibland måste jag peta på mig själv för att förstå vad som är verklighet. För ett år sen stod hon på alla fyra och förnedrades av sina andar. Idag kan hon vara med en hel dag, aktiv i tanke och kropp och prova kläder… Jag älskar detta. Jag älskar denna tanke. Att vi kom hit. Ingen kan ana min lycka.

Onsdag kom Andreas. Älskade människa. Jag älskar honom så innerligt mycket.

Jag vet inte om det var onsdagen eller torsdagen, men han tog lillbåten och vi kom ihop oss lite. Det är lite svårt att veta hur man ska vara som mamma till en 24-åring som bor så långt bort. När han är här så är allt som det alltid varit och ändå inte. Det är som nåt slags kris mellan oss varje gång. Ska jag tassa på tå eller vara den jag är…

Jag jobbade på torsdagen också. Lite motsättningar på jobbet som ju alltid är lite jobbigt. Jag vill jobba. Inte tjafsa. Så sånt sliter på mig och får mig att bli nervig.

Fredag – långfredag. Andreas var på bio med kompisar.

Lördag var Peter borta hela dagen och kvällen på storkalas hos en släkting som bor många mil från oss. Det var faktiskt skönt. Jag fick ha bägge barna för mig själv. Andreas satt hos mig i köket länge och pratade. Det var så härligt. Annars kan det ofta bli så att Peter och Andreas håller ihop i nånslags retande och hackande på mig. Visst kan det vara på skoj, men jag tycker inte att det är så skojigt faktiskt. Så att nu få ha honom vid köksbordet och prata allt möjligt var så skönt faktiskt.

Vi gjorde köttbullar. Gabriella hjälpte också till. De blev jättefina. Helt otroliga. Vilket fingerverk!

På söndagen gjorde Peter nån annan maträtt som också blev jättegod. Andreas brukar säga att just det där att komma hem hit och äta god riktig mat är toppen.

Ja sen åkte dom. Först Andreas. Och några timmar senare Gabriella.

Nu har jag gått runt och bäddat rent i deras sängar och plockat undan efter mig i soffan. Katten var ute i natt och jagade två andra katter som var här på gården. Schas på dom. Lite nervös var jag, men det gick ju bra.

Nu känns det viktigt att börja leta kattbebis, för plötsligt blev vårt hem väldigt tomt för vår kissemiss. En släkting till oss har smått men den som inte är tingad är en hane och vi vill nog helst ha en hona tror vi. Dessutom vill vi ha en långhårig… Vi får se.

Nu är det dags att fortsätta på den disk jag påbörjade förut.

IMG_0010

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s