Nytt

Jag måste säga att jag fick en nykick av att börja ny blogg. Jag har ju dessutom köpt ny dator. Så det är mycket nytt i livet nu. Känner mig ganska positiv. Tyvärr saknar jag ju fortfarande alla bloggar som jag följde förut. Så nu gäller det att på nåt sätt hitta dom igen. Om du som läser har en blogg, så skriv gärna en kommentar här! Då blir jag jätteglad!

Kram!

img_0038

Hej igen!

Nu ska vi se om jag har mer möjlighet att skriva. Min dator är som sagt paj så vi har Peters tillsammans. Igår köpte vi en ny till mig på Elgiganten i Storstaden. Vi åkte dit tillsammans efter jobbet för det är så bra att ha Peter med sig på sånt där. Han ställer en massa frågor och testar och har sig. Sånt där som jag aldrig skulle komma på… jag skulle hellre ta en dator och säga “Den här ser fin ut” och så betala och gå därifrån. Hahaha!

Mina lungor… Det började lite smått förra sommaren med att jag fick nån form av andnöd när jag badade, jag tog det som nån slags psykisk överansträngning och tänkte inte mer på det. Men sen under året har jag ändå känt av det ibland. Jag får total andnöd och bara står och flåsar. I juni i år skulle jag och Gabriella bada. Det hade ju varit mycket med att hon varit sjuk så mycket osv så en del sa att vi inte borde låta henne bada i sjön ifall det skulle hända nåt. Därför trodde jag återigen att det kunde handla om psykisk överansträning för mig. Jag höll nämligen på att drunkna. Det var fruktansvärt otäckt. Jag var inte långt ut men kunde ändå knappt ta mig i land. Total andnöd och klarade knappt att simma. Efter det kontaktade jag vårdcentralen och läkaren där trodde också att det var panikångest. Jag har märkt flera gånger att när läkare läser min journal och ser att jag äter Litium och är bipolär så drar dom snabbt slutsatsen att det är nåt psykiskt fel.

Efter det vågade jag inte simma långt ut med G vilket känns jättesynd eftersom hon och jag har så roligt i vattnet. Men jag kan inte riskera att drunkna… Sen insåg jag att det inte kunde vara panikångest eftersom det kunde komma när som helst och eftersom jag har haft det i hela mitt liv och märker skillnaden.

I början av september var jag på konferens utanför Stockholm och skulle ta en kvällspromenad med några av de andra deltagarna. Jag hamnade på efterkälken eftersom jag kände att lungorna började krångla. En kille som jag känner lite sen förut saktade av med mig och när min totala andnöd kom med känslan av att jag skulle dö, så frågade han om jag hade KOL!!!

Jag tyckte att han var helknäpp. Jag röker ju inte!

Vid ett tillfälle skulle jag på ett möte med några kollegor och fick totalkolaps. Det kan låta dumt men förutom att jag tror att jag ska dö, så är det även så pinsamt! Den ena tjejen sa att jag skulle fundera över om det kunde vara astma.

Jag ringde läkare igen och fick komma till en annan som kändes heeeelt oseriös. Jag fick i alla fall göra spirometri och blev hemskickad med inhalator och hostmedicin. samt lite kortison. Det hjälpte ju inte, så jag fick komma tillbaka igen och vid det laget var jag riktigt dålig och på det även en förkylning. Han lyssnade på hjärta och lungor igen, samt blodtryck osv. Så skrev han sjukintyg till jobbet och där stod det även KOL. Jag pumpade honom på info kring det och han sa att även om man inte röker så kan man få det.

Mejlade Andreas hemma och han kollade och tyckte att det stämde med mina symtom. Han var orolig och tyckte att jag skulle kolla mer, så efter det har jag varit på lungröntgen. Det visade ingenting. Nu har jag ofta fått ont också mellan bröstkorgen på nåt vis (svårt att beskriva) Ibland går det över om jag dricker mycket vatten, men ibland funkar inte det heller.

Nu skulle jag ha haft en telefontid i torsdags med denne läkare, men han ringde mig aldrig. Sen har jag försökt ringa men inte kommit fram.

Det finns mer att berätta om Samhällets Vårdcentral och jag har sagt till Peter att om jag dör så ska han anmäla dom.

Om det nu ändå är KOL så är det bra att komma igång och röra sig lite i taget och träna upp lungkapaciteten så gott det går. Det är inte så lätt. I slutet på sommaren så kunde jag inte gå från brevlådan och upp till huset utan total lungkolaps. Träning behöver ske successivt och eftersom det är totalt hemskt att hamna i situationen att inte kunna andas så blir det lätt att jag låter bli. Jag måste planera promenader utifrån vad jag vet att jag orkar, om jag ska nånstans bland folk där det är tveksamt om jag kommer att klara det så får jag planera bilparkering och se till att ta hissen.

Nu ska jag försöka få nån remiss till nån slags specialist. Så vi får väl se hur detta går.

Lång story. Gabriella är rätt okej. Peter har varit där och kollat film i lördags och haft lite halloweenstämning. Skönt för mig att få vara lite själv faktiskt. Ifredags har vi varit på ett stort möte med Gabriella. Det gick bra, kanske jag kan berätta mer nån annan gång.

Kram

img_0042

kol

Ja som om det inte vore nog med nedanstående, så glömde jag att berätta en stor grej. Nämligen att jag kanske har fått KOL.

Ibland låter det som om mitt liv är en lång mardröm.  Eller som om jag vore nånslags mytoman som vill dra till mig uppmärksamhet. Men så är det inte. Jag skulle så gärna bli utan allt skit.

Men jag berättar mer en annan dag. Orkar inte just nu. Kram på er!dsc08607