och hur tänkte du nu Marielle Johnsson?

Min idé att ha varsina våningar kanske inte var helt genomtänkt…

På “min” våning finns ett rum som numera är mitt men som Gabriella sover i när hon är hos oss, vilket innebär att det mesta därinne egentligen är hennes fortfarande……… Dessutom finns ett kök, ett vardagsrum och en stor och en liten hall. (Den lilla hallen är och blir Peters även om den ligger helt fel i huset, men det får vara så).

Köket ska vi ju använda tillsammans och det är nog inga problem. Vardagsrummet likaså, men i grunden kommer jag att ha bägge dessa för “mina” saker liksom (däribland även stryktvätt och eventuellt lakan/handdukar).

Två bokhyllor i vardagsrummet som är Peters får nog stå kvar. Vilket innebär att “mina” saker mestadels ska få plats i ett rum medan Peter har en hel våning att husera på….

Jag ska få plats med en garderob och så ska vi byta ut ett skrivbord på nedervåningen mot min byrå som står på övervåningen nu. Jag har även tagit ner ett sängbord (eller vad det heter) som är mitt. I “Gabriellas rum” står nu tre stycken helt olika sängbord. Förutom en garderob så ska jag fundera på vart “stryktvätt” ska vara. Min första plan var även att jag skulle ha alla handdukar m.m. i den kommande garderoben i G-rummet, men det går ju inte…. Så det måste jag försöka omförhandla.

Sen har jag en fruktansvärt ful släktklenod i form av en kista som är ommålad av min mor i en fruktansvärt ful blå färg. Vart ska jag göra av den? Troligen i ett hörn i köket vilket kommer att hamna i blickfånget så fort man kommer in i köket eftersom den är så ful!!! Sälja eller få ommålad och i så fall av vem?

Om jag nu även skulle få Peter att ta upp sina bokhyllor från vardagsrummet så kan jag ju inte ha en garderob i vardagsrummet!!! Så det finns ju ingen anledning att han får ta upp dom till sig….

Det finns ju även en möjlighet att få in garderob/kista i stora hallen som blir min hall, men det kräver ett helt röjningsprojekt eftersom det är en total misär där med saker huller om buller. Inget jag har lust med just nu.

För tillfället står stryktvätt och lakan i nånslags rullvagn och en plastback påväg ner till “min våning” ungefär som om jag blivit vräkt…. Har ingen aning om vart det ska placeras. och min byrå med kläder måste vara kvar på övervåningen tills jag kan rensa och sälja skrivbordet som står i Gabriellas/mitt rum.

Ett projekt som jag trodde skulle ta några dagar har nu visat sig ta ungefär hundra år…………

Så hur tänkte du egentligen Marielle Johnsson när du kom på denna briljanta idé……?

 

 

Advertisements

Att skiljas… på vårt sätt

För många år sen… 2011 var det, så var jag manisk. Jag gjorde så mycket dumma grejer. Bland annat hittade jag en man som jag flörtade med eller hur man nu ska säga… Vi blev väl förälskade på nåt lekfullt sätt och ändå inte. Det var spänningen som lockade. Och det drog iväg så dumt… ungefär som alla pengar jag gjorde slut på… och jobbet som jag sabbade… och alla konstiga kontakter där jag blev osams med folk för att jag var så intensiv och krävande och mina explosioner…. min förföljningsskräck och paranoida idéer som innebar att jag var övertygad om att min man hörde vad jag tänkte trots att vi var på olika våningar.

Ja det var mycket konsigt som hände då.

Vi hade planer på att skiljas men bo kvar och istället ha varsina våningar. Det blev ju aldrig så. Men i mitt omedvetna medvetna så har ändå tanken grott lite. Jag skulle kanske kunna koppla av bättre om vi hade varsina våningar. Vi behöver ju inte skiljas känslomässigt, utan bara rent praktiskt.

Igår förde jag det lite på tal, fast lite i taget och inte så drastiskt ordval. Idag känns det ganska bra. Lite i taget ska jag försöka påverka. Köket ska vi förstås ha tillsammans, men mestadels mitt. Peter lagar mat även fortsättningsvis. En del saker ska jag ta ner från övervåningen… eller rättare sagt allt det som är mitt. och så ska jag köpa en ny lös garderob. Peter ska ha kvar en bokhylla i vardagsrummet och stereoanläggningen från svunna tider men som funkar än. Tänk att alla vinylskivor faktiskt är moderna igen! Och att gammalt punk är värdefullt. Ja inte mina skivor tyvärr för dom är fulla med fyllerepor. Alltså repor som blev när man var på fyllan och inte hade vett nog att behandla vinylskivor med respekt…

Jag ska ta ner min gamla “brudkista” som är en släktklenod men ommålad. Nu har jag bett Peter måla den som den borde se ut. Inte nån jäkla konstig blå färg som min mamma smetat på på 70-talet. Den ska jag ha i ett hörn i köket.

Jag ska köpa lite fina förpackningar till oboy, strösocker m.m. till köksbänken och en ny brödlåda.

Det är konstigt. Men jag älskar att planera. Sen kanske det bara hamnar på planeringsstadiet, sånt vet man aldrig.

Men det tändes en gnista i mig. Ett lugn att kunna släppa saker och bara bry mig om det som är mitt. Jag behöver inte gå upp till övervåningen och få samvetskval eller oro i magen, utan jag kan gå upp där och tänka att det här skiter jag i för det är hans! Och jag kanske kan få möjlighet att göra som jag vill här nere. Det är långt kvar på övertalningsstadiet. Men jag ska ta det försiktigt, lite i taget…

Kanske en väg till att må bättre…

Kram på er!

 

Ordbetydelse

Sjukpension, förtidspension… är ord som inte finns längre. De har ersatts av ordet sjukersättning. Så den som förr kallades sjukpensionär är alltså samma sak som i dagsläget heter en person med sjukersättning. En förändring är alltså även i synsättet. Man är inte längre en människa som är pensionär, utan man är en människa som vem som helst, men man har inte möjlighet att jobba så då får man sjukersättning. Det finns en poäng i det här. Från att vara något till att vara vem som helst men ha en ersättning.

Många i den lite äldre generationen har ingen aning om det där, så vad ordet sjukersättning egentligen är vet många inte alls.

Dagens ordbajseri…….

Måste lägga ner mina vapen

Hm…. så här har jag försått det hela:

Sjukpenning = När man sjukskriver sig från jobbet för att man är sjuk. En viss tid (typ nån vecka) kan man sjukskriva sig själv men sen behöver man läkarintyg. Om man har sjukskrivning och får sjukpenning så får man typ inte göra nåt annat alls. Man kan ju inte vara hemma för magsjukan och samtidigt gå på restaurang med prinsen… typ, det går kanske att förstå.

Aktivitetsersättning = För unga som bedöms inte kunna arbeta (nånsin) pga nån funktionsnedsättning. Om man har aktivitetsersättning så är ett av målen att man ska komma ut och göra nån form av aktiviteter. Här kan försäkeringskassan försöka påverka kommunen så det görs möjligt för personerna att komma ut i olika aktiviteter.

Sjukersättning = Man är bedömd att aldrig kunna arbeta. Men i övrigt kan man ta del av det samhället erbjuder i form av föreningsliv till exempel. Det står på försäkringskassans hemsida: “Vad får jag göra när jag har sjukersättning? Du har alltid rätt att vara delaktig i samhällslivet, till exempel genom att vara aktiv i en förening. Det viktiga är om det kan jämställas med arbete.” Det är ju det här som är lite trixit, men ofta får man göra samma saker som när man jobbar. 

Halv sjukersättning = Man är bedömd att aldrig kunna jobba heltid, men klarar halvtid. Här får man sitt sociala behov när man är på jobbet enligt fk och det betyder att den andra halvan ska man vara såpass sjuk så man inte kan vara på jobbet ju. Det innebär att man inte ska vara aktiv i den andra halvan för då skulle man ju lika gärna kunna jobba heltid istället, eller åtminstone 3 fjärdedelar.

Jag är bedömd att inte kunna jobba heltid nånsin. Och det är helt rätt. Jag blir sjuk om jag gör för mycket. Just nu är jag helt slut för att jag packat kartonger och gått på möten förutom min vanliga tjänst. Att jobba heltid är helt uteslutet för mig.

Men min fritid behöver ju vara positiv för att jag ska må bra. Och att träffa andra med samma problem är som medicin! Det är så underbart med människor som verkligen förstår. Man kan ju dock fundera på hur aktiv jag ska vara… Jag är väldigt driftig, har en enorm kreativitet och tycker om att träffa andra människor (om jag inte har ångest för då klarar jag det ju inte). Men så faller jag ju. Hårt. Om jag sliter ut mig.

Så det gäller att hitta sin egen nivå. Och att förstå att vilja och ork är två helt vitt skilda ting. Och att förstå det kan vara en livssorg. Många kommer över den där sorgen ganska snabbt. Andra gör det inte. Men man måste likförbannat acceptera att det är så här. Man kan inte slåss mot denna insikt hela jädra tiden.

Jag måste lägga ner mina vapen och godta en vapenvila.

 

Väcka den björn som sover…

Igår fick jag brev från försäkringskassan om att dom gjort uppföljning av min sjukersättning (jag har halv). Där stod även att man skulle anmäla ändringar i arbetet, men även ideella uppdrag. Och jag tänkte att tänk om dom ser att jag är med i en förening där jag står som kontaktperson. Tänk om de i nästa uppföljning säger att Nänä, NU FÅR DU MINSANN BETALA TILLBAKA…. Det vore förödande.

Så jag förhandlade med mig själv och ringde upp min kontakt på försäkringskassan. Berättade att vi hade en grupp som träffas och att jag blivit frågad om jag ville vara med i styrelsen. Han som jag pratade med satt i Norrköping och jag tillhör ett annat län så han ville skriva ett internmail att dom skulle ringa upp mig.

Jag har skrivit ett brev som jag kan använda om det behövs….. men när behövs det? Före nästa uppföljning eller som något att använda om dom ifrågasätter…. Och nu när jag pratade med honom så skrev han ju för fullt…. Och bara det kanske påverkar. Vad vet jag.

Jag poängterade att det inte handlade om ifall jag ska ha sjukersättning eller inte, utan om jag kan säga ja till styrelsearbetet eller nej.

Mitt brev är inte långt men ändå lite ärligt … bland annat så skriver jag om mina självmordsförsök så jag kan inte jobba mer än det jag gör, men också att träffgruppen ger mig så mycket på ett positivt sätt.

Ja vi får väl se vad det blir av detta. Har jag gjort rätt eller fel som ringde upp? Har jag väckt den björn som sover………………………….

Kallprat och att släcka bränder.

Jag behövde verkligen den här dagen. Två möten som blev inställda och jag har jobbat hemifrån med dokumentation. Så välbehövligt! Och en dag i tystnad förutom att jag har ringt nåt samtal, men ibland är det ju så på jobbet att man faktiskt får mer gjort om man sitter nån helt annanstans. Fika, ge varandra råd, och telefonsamtal som dyker upp helt plötsligt med en massa “släcka-bränder” grejer som man måste ta innan man tar det där som man inte hunnit. Allting blir i fel ordning, det man har bestämt för längesen blir liggandes sist för att annat pockar på.

Men idag kunde jag jobba ikapp allt det där. Sen ringde ju Gabriella förstås. Jag kunde skylla på att jag hade dåligt med batterier i telefonen så jag kunde inte prata länge……. Lite vita lögner måste man ju ta till ibland. Det är ju så här att det egentligen är väldigt positivt att hon ringer. För hon vill egentligen bara kallprata. Ja, trots sin autism så vill hon bara prata. Inte om nåt särskilt utan som ett sätt att umgås utan rekvisita och utan plan. Men för mig kan det bli ganska segt. Jag tycker att det är lite jobbigt faktiskt när hon ska berätta långdraget om sina drömmar eller att hon är arg och sur på nån personal. Utbrott har hon inte haft på jättelänge men sur och irriterad kan hon bli. Då kan hon inte kallprata med nån personal inte…

Om de kommer för att städa så ska de inte babbla om en massa annat utan då ska det minsann städas. BARA!

En del saker känns lite bättre idag. Jag har fått tillbaka lite ork. Kanske det är tillfälligt eller så är det för att jag kommit ifatt mig på jobbet. Skönt i alla fall. I morrn är jag ledig och hoppas kunna få en helt egen dag då också.

Och till helgen kommer Andreas! Tyvärr är hans säng barrikaderad av en massa båtgrejer som Peter tagit hem från båten nu innan den ska tas upp på marinan, men det får lösa sig ändå. I somras sov ju Andreas på soffan ett tag och nu är ju inte G här heller så det borde ju funka. Vi har ju även kvar den gamla sängen som stod på hennes rum innan jag fick hem den nya. Den trasiga 😦 Än sover jag i den och hoppas att det kommer att funka att göra det tills vi får en ny om det nu blir så.

Idag är vädret sånt där tråkväder och det är ju tur så slapp jag bry mig om det när jag ändå hade massor av jobb att göra. Hoppas morgondagen blir lika tråkig 😀

Jag tog in lite växter igår. Tror inte att det går att rädda alla eftersom de redan blivit förstörda av frostnätter, men några kanske.

Nähä här sitter jag och kallpratar!

Kram!

Historien om en särskild vän

När jag började gymnasiet lärde jag känna en ny tjejkompis. Vi höll ihop genom gymnasiet och till och med när vi fick egna barn så småningom. En helt underbar tjej, med sån humor och värme ❤ Barnen började växa upp och hon flyttade med sin familj till en annan stad. Och så blir det som det blir. Vår vänskap gled isär. Ändå har vi alltid vetat att den andra finns där så nära ändå. Hon ringde för ett antal år sen och det kändes som vi aldrig varit ifrån varann. För en tid sen så flyttade hon hit igen och vi lärde känna varann igen. Jag tycker så himla mycket om henne.

Nu är hon nog här och läser. Och jag bara säger: Jag tycker så mycket om dig ❤

Kram!