Pendlar

Jag pendlar fortfarande. Och så mycket som jag vill göra! Jag har gjort en lista och satt på kylskåpsdörren, men blir mest stressad eftersom jag inte hinner med saker som jag vill. Från början hade jag tänkt att göra en färdiglista istället. Dvs skriva upp saker som är färdiga, men då glömmer jag saker som jag håller på med och behöver göra.

Ja livet är ganska rörigt. Och det är nåt med Gabriella hela tiden. Fatta heeeeela tiden. Det där jävla nageltrånget som opererades och så togs stygnen bort i torsdags och nu har såret gått upp igen!

Igår var jag så himla uppvarvad. Frågade min man hur andra människor (som inte är bipolära) tänker och fungerar. Jag är ärligt intresserad alltså på hur det egentligen går till, hur det är att vara “vanlig”.

Idag är jag mer intresserad över hur människor ÄR. Hur andra fungerar, får ihop tillvaron liksom. Hur den där listan liksom sjunker och så småningom försvinner. För att man GÖR saker. Men jag gör ju saker! Och ändå sjunker inte listan.

Och i dag känner jag mig ungefär som före jul igen. Så igår var det väldigt upp. Idag är det väldigt ner. Människor omkring mig hänger inte med. Det är lätt att tro att NU mår Marielle bra och så blir dom jätteförvånade när jag plötsligt (väldligt plötsligt) ramlar ner i botten och det inte går att prata med mig knappt.

Tårar måste inte alltid finnas. Ångesten kan vara stor ändå.

I morrn ska jag på nåt som heter Bentätsmätning. Tisdag har jag telefontid med min läkare på endokrina och sen ska jag till min kurator. Onsdag ska jag göra ny spirometri och arbetstest (cykeltest). Nästa vecka har jag telefontid med min läkare inför om jag ska börja jobba igen 1 februari. Jag är helt inne på tanken att jag ska det. Det har gått så länge och jag har kommit så långt ifrån det.

Men jag vill kunna åka från jobbet direkt hem, inget annat! Och det är ju faktiskt så att jag inte är anställd av kommunen för att göra en massa saker med G som personal och sköterska egentligen har betalt för. Men min älskade unge ska ha det bra, det är ju det som är viktigt och HUR mycket ska jag orka strida för att andra ska göra sitt jobb… när det är enklare för mig att göra det själv?

Tid, tid…..  Jag älskar den här låten. Jag tänker på min son när han flyger över Sverige för att komma hem till sig. Snart ska han flyga längre, till ett annat land, som FN-soldat. Fredsbevarande. Och jag är stolt. Han gör nåt stort.

Jag älskar honom.

Advertisements

Lite sådär… hypomant kanske :-) ?

Jag är helt besatt av att jag ska ha födelsedagsfest i mars. Jag planerar och grejar och ordnar och … tror kanske inte riktigt att det är “friskt”. Min mamma säger att jag låter uppvarvad och det trodde jag minsann inte att hon var den som märkte sånt, så jag är väldigt förvånad. Bägge barna tycker att jag är jobbig som inte kan sitta still. Igår fick jag ett ryck att städa bland mina scrapbook-grejer och det var så himla kul!

Jag hoppas att detta håller i sig för då vill jag städa köksskåp nästa vecka! Och byta gardiner! Fast tvätta fönster klarar jag nog inte….

:-O

Mitt i allt har jag en fundering som jag skulle behöva ha hjälp av er om någon är erfaren kring detta… Min käre make är osams med sin syster sen några år tillbaka. De pratar inte med varandra. Jag kan därför inte bjuda dom på min fest, men bjuder hennes äldsta dotter. Detta kan bli kruxigt. Jag kommer alltså inte att bjuda systern, men skulle vilja ta kontakt och … säga vad? Eller inte alls.

I morrn åker min älskade son hem till sig och om två veckor utomlands för FN-tjänst. Usch det är jobbiga tankar. Men denna jul har mest handlat om hans flickvän… Igår tror jag att de blev sams efter några dagars uppehåll!

Hm… ett lika osammanhängande inlägg som jag känner mig…

Lite sådär… hypomant kanske 🙂 ?

IMG_0020

Naglar, kärlek och egen tid

Igår var Gabriella, jag och Andreas till sjukhuset i storstaden. Ja Andreas! Så skönt att få med sig en lugn människa. G fick ena stortånageln opererad. Exakt vad dom gjorde vet jag inte för jag klarar inte att titta när dom opererar varken mig själv eller andra. Det gjorde väldigt ont när de bedövade, men hon var duktig. Väldigt duktig. Själva operationen gick bra. Idag går väl bedövningen ur och antagligen kommer hon att få jätteont. Hoppas att jag inte måste åka hem till henne, men man vet ju inte…

När det gäller min älskade son så har han kärleksbekymmer. Han har haft ihop det med en tjej som är väldigt speciell. Troligen har hon några psykiatriska svårigheter. De senaste dagarna har hon velat vara ifred och har kontakt med andra killar. Det behöver ju inte betyda nåt men alla hennes depptendenser blir svårt. Vi har pratat ganska mycket A och jag. Han har ju faktiskt levt ett helt liv med en bipolär morsa och en syrra med stora svängningar och utbrott. Ska han verkligen viga sitt liv åt ännu en person med liknande svårigheter?

Nu har dom inte pratat på två dagar alls. Han sover inte på nätterna. Snart ska han åka utomlands i jobbet och det här får inte riktigt påverka där ju.

Jag tycker så mycket om honom. Skulle så gärna vilja göra nåt. Men han är 25 och måste strida sina egna strider.

Nästa vecka åker han hem till sig många mil härifrån. Förhoppningsvis fortsätter G att bo hos sig och leva ett vanligt liv. Peter börjar jobba. I dagsläget i tankarna finns förutsättningar för att få bry mig om mig själv. Jag tror inte på det själv. Det brukar hända nånting. Så det är väl bara att vänta och se VAD.

Kram på er!

IMG_0002

Julen i utklipp från facebook

Jag ska klippa in lite inlägg från facebook här eftersom det inte gått så bra att skriva här senaste tiden. Jag vet inte varför. Det är ju egentligen inte alls bättre att skriva långa inlägg på facebook. Men det har bara blivit så….

19 december 2017: “Våga prata om psykisk ohälsa: Blandtillstånd i Bipolär sjukdom: Alla tillstånd, alla skov ser olika ut för olika människor. För närvarande kan det vara att man t.ex en stund, en dag eller flera dagar åker hiss mellan de olika tillstånden; hypomani, mani, normaltillstånd, nedstämdhet eller depression. Ibland kan det vara från ett tillstånd till ett annat väldigt snabbt, men ibland kan det även vara samtidigt t.ex hypomani och depression på samma gång… Det är inte roligt kan jag säga… När man befinner sig i Blandtillståndskovet och känner sig normal (jomen i det här fallet kan man faktiskt känna sig normal) så tänker man “Jippie nu är jag frisk!” man tror att man klarar så mycket… så då drar man upp i nåtslags maniskt och Pang slår man i backen och sitter på golvet och gråter. Det här är inget fjantpsykiskthittapåtillståndsittaochlatasig… Det här är på riktigt. Det här är hemskt.
I ett normalskede fick jag för mig att jag skulle följa med Peter och Gabriella till ett köpcentra. Jag behövde ju också handla julklappar. Det blev jobbigt kan jag säga. Det var ingen enkel jippiedag. Ibland var det skit. Riktigt riktigt skit. Det blev inte några julklappar från mig. Så på nåt sätt måste jag ut i vimlet igen nånstans.
Kul……………………………………….. 😦
Gabriella köpte en telefon och så åt vi gott 🙂 Och stundtals hade vi ju riktigt trevligt förstås.
Sen finns det ju andra problem, som mediciner och mina fysiska problem. Konstigt nog känns inte det lika viktigt :-O
Som sagt: “Våga prata om psykisk ohälsa” så varsågod här fick ni lite information om det….”

21 december: ” Storstädning av min bil pågår… av min son”

“Skulle städa men började leta efter hatten istället. Väldigt viktigt eller hur?!”

Kl 01 på natten 22 december: “Och istället för hatten letar vi efter katten.”

“Klockan är halv två på natten. Och Lille C har inte kommit hem.”

“Efterlysning: Lille C är borta! Han bor i ………………….. Han är orange och vit kastrerad hankatt, lite mullig om magen. Lille C är döv samt har problem med sina ögon så han behöver medicin varje dag. Snälla kontakta oss om du vet nåt! Tel ……………..! Dela gärna!”

23 december: “Lille C har kommit hem! Oskadd. Inget hispig eller rädd. Luktar inte skog. Inte jätteblöt. Lagom aptit och magen snarare större. Kanske han har varit inne hos nån.
Vi är så tacksamma för att ni är så många som har engagerat er! Tack så jättemycket!”

“Julen för två år sen hade vi ett helvete med en psykiskt mycket sjuk dotter. Ingen människa kan föreställa sig vad vi gick igenom. Två år tidigare hade jag en blandepisod. Förra året var det som om man liksom inte brydde sig om nåt annat än att vi mådde bra. Gardiner, dukar osv var inte viktigt i vår värld. Nu är jag inne i ett skov igen. Gabriella har sitt gamla vanliga autismfungerande (eller ickefungerande pga autismen). Det som vi alltid tycker är så jobbigt med alla högtider, hon bygger sitt eget sätt att se på allt, det ska vara på särskilda vis, exakt exakt exakt, minsta lilla som frångår hennes tankevärld så blir det gråt och gnäll och explosioner. Detta år handlar om såna där teknikgrejer som telefon (den gamla, den nya och den hon lånat av mig), mp3, hörlurar, sladdar…
Man borde förstås säga att det spelar ingen roll, huvudsaken är att hon inte är psykotisk. Ja det tycker jag absolut. Huvudsaken är att hon är med i våran värld och att vi kan prata med henne osv.
Men autism och jul är faktiskt inte alltid kul. Hur man än vänder sig så missar man nåt i förberedelser och ordning.
Jag är inne i ett skov, gråter och är lite galen om vart annat. Just nu är jag trött. Lille C har kommit hem. Jag har glömt en sladd på jobbet när jag jobbade i november, som kanske (OBS KANSKE) skulle kunna lösa bekymren med telefonen.
Jag har lyckats sätta upp ett par julgardiner! Fatta! Det var många år sen. Plus i kanten.
Men jag är trött. Och illamående. Spyfärdig.”

24 december: “Har haft en jättebra julafton; god mat och fika, glögg, must, sommersby cider och julklappar förstås som tomtechrille delade ut. Farmor, Erik, Bosse, Roffe, Patricia och Chrille och när Bosse gick ut i bilen så småningom fick katterna komma ner och få julklappar också. Sunna sprang fram till tomten och LillKlas fattade snabbt vad det handlade om. Goooodis och lite leksaker 🙂
Nu är vi trötta, disken är diskad och sängar väntar. Eller min sköna soffa också. God Jul till er alla! I morgon väntar rester och förhoppningsvis luuuugn och att nyinköpta telefoner fungerar som de ska 😉
Nattinatt!”

Pendlande? Ja just det ja… That´s my life!

Kram!

 

 

Down

Mycket händer hela tiden. I söndags var vi till ett stort köpcentra, det var Peter, Gabriella och jag. Och det blev väldigt jobbigt för mig. Och avslutades med ett stort utbrott i bilen på stora motorvägen för Gabriella. Sen blev jag arg på Peter och … herregud allt blev bara katastrof!

I lördags kom Andreas. Han har problem med tjejen som han blev ihop med i början av hösten. Idag har jag legat i sängen hela förmiddagen. Lille C (minsta katten) var uppe på skrivbordet i natt och drog ner mina scrabprylar och annat. Och så avslutades den historien med att hela fönsterbrädan åkte i golvet med dunder och brak. Jag vet inte hur han lyckades med det…

Ja och så är jag rätt nere faktiskt. En förkylning kanske är på gång, men gråter mycket så allt kan inte hänvisas till den.

Ja jag gråter. Har varit ganska upp i några dagar men idag släppte allt och tårarna kom. Och som vanligt vet jag inte varför.

Det känns lite meningslöst faktiskt. Städa, pynta? Hur ska jag orka? Jag fattar inte hur det ska gå till.

Kanske jag ska börja med att duscha, så kanske resten ordnar sig också. Tungt är det.

Kram!

IMG_0095